Av: Anna Sjöström
Där MC-Donalds en gång låg, står nu ett berg. Du har byggt ett vindskydd där, och vi kurar ihop oss för natten. När du somnat, och du somnar snabbt, tittar skogens alla gula ögon på mig och jag tittar på dem, och tänker på hur jag räknade stegen mellan lyktstolparna alla de där nätterna jag gick hem. Jag räknade högt för att inte falla i sömn, omtöcknad av allt det som pågått, på en rökig krog vid någon nerpissad gata. Det var samma lyktstolpar som de andra lärt mig att släcka: det behövdes bara några välriktade sparkar.
Vi sprang i mörkret, flåsade i någon trapp. Hängde i parkeringshus, satt och tryckte mellan bilarna och speglade oss i deras blankpolerade karosser, rökte vapors med champagnesmak som någon snott i Magasin Du Nord. Vi använde få ord, men mycket frekvent. Vi var en konstant ström, visade fingret åt alla vi cyklade förbi.
Det här är en kärlekssång. Till det som var. Det som kom.
Och det som inte blev till ett skit.
På sätt och vis var det väl där jag föddes, någonstans mellan begravningsbyrån och Kinakrogen. Där låg sjukhuset, där bredvid kyrkan. Där låg krematoriet, det skrämde oss inte, vi var ändå odödliga. Sommarnätter var shishkebab, sommarnätter var cheeseburgare. Sommarnätter var junivärmen där kroppar trängdes på trottoarer och i diken. De skälvde, låg slängda över trappor, hängde i räcken, trevade efter grepp. Kanske sökte de den institution de precis lämnat, den de smädade i sångerna från flaket. De kallade sig världens framtid på fladdrande banderoller, men de hade fel.
Och det hade vi med. Alla hade fel!
För här står vi, som en Adam och Eva. Vid vattenfallet, i Edens lustgård. Två förälskade idioter, så vackra att fåglarna i träden ler mot oss.
Där Kinakrogen stod, blommar nu ett körsbärsträd, du sträcker ut dina långa armar, plockar ner bären, stoppar dem i munnen, spottar ut kärnorna. Du spottar, ut över det som förr var en hårt trafikerad väg. Borta är knallarna från Harley Davidson cortegen, de som vi dansade till. Borta är deras ryggmärken som stavade Hells Angels. Borta är förvaringsfirmorna och autolackerarna.
Vi, var ett annat vi och vi dansade med ryggar sammanväxta, en deformerad trupp.
Ja, som sagt: en helt annan sorts vi, en liten råttkung.
Fyra huvuden som sprang i samma riktning.
Lockrop från en annan tid: Cheeseburgers.
När jag blundar känner jag vinddraget från en markatta som försiktigt klättrar efter vindskyddets insida för att komma åt de fikon du plockat. Jag hör hur det porlar från ån, inte långt bort från oss. Där brukade metron rulla in, förarlös med turister som kämpade för att inte hasa ner från sätena. Mjukt gled den ned under jorden och upp igen, i det där nya området. Nybyggda bostäder, med nya förhoppningar. För nya människor. Bättre människor.
Först ville ingen bo där. Tillslut blev någon tvungen.
Insekterna flyger omkring huvudet på oss, landar på huden och lyfter igen, vissa bits först. Jag vet inte längre vilken form mina armar har, för de är svullna av flera små bett som samlat sig i kolonier. Betten är fylliga öar. Jag lägger de otympliga svålarna runt om dig och lyssnar på din rygg, på dina stora lungor, de lugna pulsslagen.
Pulsen var motorvägen om natten, den som folk klagade på, där de låg med öppet fönster och svettades i lakanen. Lastbilschaufförernas radio, när de vevade ner rutan för att göra sig av med cigaretten.
Hur lasten skramlade där bak.
Stockar som slog mot varandra eller kylvaror eller smuggelgods.
Jag hörde sirener.
Såg blåljus blinka.
Hörde strålen från pissoaren på macken, där lastbilschauffören pausat, fyllt på kaffe i en stor termos.
Jag kan se framför mig jeepen som fickparkerade just här,
och känna lukten av kemtvättade rockar.
Ett skratt någonstans.
Ett skall.
En slagborr.
Ett skott.
En sång.
Tankarna kördes bort med sopbilen i gryningen. Tankarna stannar här. Stannar vid skogsjön. Vattendropparna glittrar i ditt skägg när vi badar. Jag klättrar upp på dig, kan se långt därifrån. Kan se allt. Det finns ingenting att klaga över. Bara en glittrande skogsjö. Det flyter inga cyklar i den och inte några cyklister heller.
Jag vill berätta för dig, att jag har avgaser i mig.
Och du har flera sorters rosor på kinderna.