Av: Anna Nygren

INT. KÖTTBUTIK.
En glasdisk. Händer med plasthandskar plockar med närproducerat kött. Uppkavlade vita ärmar. Köttets nyanser i rosa och rött.

INT. BIL.
SANDRA, 15, i passagerarsätet. Hennes MAMMA kör. ”Driving one of your cars” spelas på bilradion och mamman sjunger med, ibland sjunger även Sandra med.

Klipp mellan dessa.

EXT. KÖTTBUTIK.
Ett rött hus, skylten ”Britta & Lennarts Kött”. I bakgrunden: Göta kanal med lite båtar, ett kafé, en Ica-butik, en stor parkeringsplats, plåtskjul. Sommar.
Bakom butiken. MADDE, 15, och KARIN, 15, båda klädda i vita arbetskläder och förkläden. Karin tänder en cigarett och börjar röka. Madde tittar på.

INT. BIL.
Sandra och mamman kör in på parkeringen vid Britta & Lennarts kött.

MAMMAN
Är det Madde? Sandra, är det Madde? Jo, det är Madde. Och Karin va? Jobbar dom här?

SANDRA
Vet inte.

Mamman börjar kliva ut ur bilen. Sandra sitter kvar.

MAMMAN
Sandra? Ska du inte med?

Sandra kliver ut ur bilen.

EXT. KÖTTBUTIK.
Madde och Karin tittar på Sandra och mamman.
Sandra och mamman går över parkeringen.

MADDE (ropar)
Sandra!

Sandra tittar på Madde och Karin. Madde och Karin tittar på Sandra.

MAMMAN
Jag går in så länge.

Mamman går in i butiken. Sandra går fram till Madde och Karin.
Dom tittar på varandra. Karin räcker fram cigarettpaketet.

KARIN
Vill du ha?

Sandra skakar på huvudet.
Dom tittar på varandra.

INT. KÖTTBUTIK.
Händer som förpackar lövbiff i vitt papper och plastpåse.

EXT. KÖTTBUTIK.
Sandra, Madde och Karin står tysta. Karin röker. Sandra tittar på Madde.

(SOM EN DRÖM, ETT ANNAT LJUS)
Madde sträcker ut handen. Smeker Sandras kind.
(SLUT PÅ DRÖM)

Mamman går över parkeringen.

MAMMAN
Sandra!

Sandra tittar från mamman till Madde.

MADDE
Vi ska ha fest ikväll. Ska du komma?
Dom stänger allt klockan 10, så vi är klara typ halv 11. Vi kan ses här.

Sandra nickar och går efter mamman. I bakgrunden syns öppettiderna på väggen, 10-17.

INT. BIL.
Sandra lutar huvudet mot fönstret. Tittar ut.

EXT. LANDSVÄG. KVÄLL.
Sandra cyklar.

(FLASHBACK, ETT ANNAT LJUD)
EXT. LANDSVÄG. KVÄLL.
Sandra, 11, cyklar, tittar framåt. Framför cyklar Madde, 11. Madde vrider på huvudet, tittar på Sandra och skrattar.
(SLUT PÅ FLASHBACK)

EXT. KÖTTBUTIK. KVÄLL.
Sandra cyklar in på parkeringen. På en bänk vid kanalen sitter Madde och Karin, båda nu klädda i jeansshorts och linne. Sandra har samma kläder som innan, jeans som inte är helt tighta, t-shirt. Karin röker. Madde ser på Sandra. Madde viskar till Karin. Karin ser på Sandra, fortsätter sen röka.
Sandra ställer cykeln i cykelstället. Hon går fram mot Madde och Karin. Långsammare och långsammare. Karin tittar på Sandra, Madde tittar ibland, annars tittar hon bort eller ner.
En stund står dom stilla.

SANDRA
Hej.

Karin plockar upp tre ölflaskor ur sin väska. Hon öppnar och räcker en till Sandra.

KARIN
Här.

SANDRA
Nej tack.

Karin öppnar till sig och Madde, dom dricker. Sandras flaska står orörd på bänken.

KARIN
Du är så jävla konstig Sandra.

Sandra tittar bort.

KARIN
Så jävla konstig.

MADDE
Meh. Hon är väl normal.

Sandra tittar på Madde. Madde tittar bort. Sandra sträcker sig fram och tar ölflaskan. Dricker.

Efter en stund:

MADDE
Kom, sätt dig här.

Madde sitter på bänkens ryggstöd, hon klappar på ryggstödet mellan sina ben. Sandra sätter sig där. Karin reser sig sätter sig på huk, kollar på Sandras ansikte underifrån.

MADDE
Jag ska göra en håruppsättning på dig.

Madde plockar fram hårborste och snoddar och börjar borsta Sandras hår.

KARIN
Madde, gud, vi måste visa henne… du vet vad.

MADDE
Men ja!

SANDRA
Vad?

KARIN
Så jävla vidrigt.

MADDE
Kom.

INT. KÖTTBUTIK.
Madde, Karin och Sandra går genom den nedsläckta butiken till ett inre rum. Karin låser upp en dörr.

KARIN
Kolla.

I taket hänger en hel, flådd, död griskropp.
Sandra tittar på griskroppen.

MADDE
Hallå kan vi inte ta ner den?

KARIN
Ja!
Sandra. Ta ner den.

Sandra tittar på Madde. Madde tittar på Karin. Karin hämtar en pall.

KARIN
Här.

Karin ställer fram pallen bredvid griskroppen, sen plockar hon fram en kniv och ger till Sandra.
Sandra står stilla.

KARIN
Ta ner den.

Sandra tittar på Madde.

(SOM EN DRÖM, ETT ANNAT LJUS)
Madde ler. Hon lutar sig fram mot Sandra, smeker hennes hår och kinder.
(SLUT PÅ DRÖM)

Sandra kliver upp på pallen och börjar skära av repet som håller uppe grisen.
När repet är nästan avskuret faller grisen ner. I slow motion.
Pallen välter och Sandra ramlar så att grisen ligger mellan henne och Madde och Karin.

KARIN
Herregud.

Karin ler.

MADDE
Oj, Sandra…

Ett larm går igång.

KARIN
Shit. Men larmade du inte av?

MADDE
Jo. Jag fattar inte… Vi måste ut.

Madde och Karin springer genom butiken.
Sandra reser sig upp, när hon försöker kliva över grisen snubblar hon över den. Hon blir kladdig.

EXT. KÖTTBUTIK.
Larmet hörs men mycket svagare.
Sandra kommer ut ur butiken. Hon ser sig om men det är alldeles tomt på parkeringsplatsen. Hon springer runt huset, letar bakom skyltar, soptunnor och bänkar.

EXT. LANDSVÄG.
Sandra cyklar med kladdiga händer.

(FLASHBACK, ETT ANNAT LJUD)
EXT. LANDSVÄG.
Sandra och Madde, 11, cyklar.
Sandra och Madde sitter på ett fält bredvid vägen. Madde plockar bort grässtrån ur Sandras hår.
(SLUT PÅ FLASHBACK)

Av: Siri Tadell

Födelsen, olja på duk, 2025

Baby blue, olja på pannå, 2025

Efter jag slitits itu ska lugnet komma. Föderskorna innan mig har sagt det, smärtan avtar så fort barnet är ute.

Men då kommer min sons röst, blöt av vattnet. Jag kan aldrig mer vara lugn. Ett skrik, som om början egentligen är ett slut. 

Något har gått förlorat. Han är utkastad i livet.  

Kroppen delas. Före och efter. 

Av: Redaktionen – Emma Gustafsson och Freja Arvidsson

Välkomna ska ni vara till nytt nummer! Ny era! Nytt tema. Vi har satt ihop ett nummer som snurrar runt, sliter sig loss, arbetar vidare, tar oss ut, och vi ser fram emot att presentera texterna och konsten för er, vecka efter vecka efter vecka. 

Livet går i cirklar. Runt och runt och om igen. En virvelartad rörelse. Den gör dig yr. Förvirrad, försvagad, förargad, sargad. När du har lärt dig något av upprepningarna börjar du att längta, men för att ta dig loss och in till något annat krävs arbete. Vi sliter för att ta oss vidare. Ibland kroppsligt, ibland själsligt. Ofta båda delarna. 

Att slita sönder sig själv eller någon annan. Att nötas ned. Att bli sargad för att sedan behöva orka igen. Att frivilligt eller ofrivilligt förändras av slitet. Verken i Magasinets nummer 2 berör samtliga temat SLIT. 

Slit som i arbete, förändring och omarbetning. 

Slit som i kropp, lera och blod.

Födelsen. Du kommer ur mig, slits ut ur mig, det är så det känns. Ett hav som brister och hur ska jag sedan kunna stoppa det.

När repet är nästan avskuret faller grisen ner. Jag slits mellan det jag vill och det de säger att jag ska göra. Jag är liten. Kroppen lossnar från taket, landar med ett tungt köttigt läte. Är jag vuxen eller är jag ett barn? 

Åldrande händer drar isär den sega, hudfärgade klumpen. Omarbeta, omarbeta, omarbeta. Allt går runt runt runt men vi fortsätter att finnas till, det är räddningen, samtidigt det enda svåra.

Do you think the soft hands of the soft power lords of Silicon Valley have dirt beneath their nails? Brytas ned, slitas ut, ruttna. Hur det luktar när vi ruttnar. 

En förhistorisk törnekrona. Skär ut, slit ut, mitt hjärta. Servera det på ett smakfullt vis.

Mitten som krälar över asfalten och river upp sin mage. Mitten av mig är min största hemlighet. Mitten. En dov, svart, stum, punkt. 

Arbetarklassungar. Slitaget.

Men varifrån i så fall kommer skriket? Är det motorn? Är det jag? Och man backar när man trycker ner gasen.

Letar och springer på samma gång. Vad gör man av ungarna? Jag måste låta folk sno mina stenar. Fasaden slits sönder, att växa upp är inte svårt, det är att titta tillbaka sedan, på barndomen, som är det riktiga arbetet. 

Ryggraden, skogen, jaget. Förslitningsskador.

Ett bråk. Jag sliter för min sak. Proceduren är prosaisk. 

Sakna det vardagliga slitet. 

Att hålla en man vid liv.