Farina och Atlanthavets soldater

Av: Arne Khaled Tanderup

farina

kan vi stänga dörren, tack!
bara en sekund
sa den romska tiggerskan
i svart & vit
palestinasjal
som alltid
går hon på stans
mest utsökta
konditori

hungriga
barn
skär ut
mitt hjärta
& lägger det
i himmelsk
focaccia
som casu marzus
ostflugor
lägger jag
alla
mina ägg
i samma
pecorino

kaksugna kvinnor
& någon jag tror
är dror feiler
rycker i min dörr
i grymma
november
behöver vi
varandra
& doften av
citronzest

genom
regntvättade
gator
gnäggade hästarna
& sprang

atlanthavets soldater

puccini
i kaunas sankt peterkatedral
märker vi hur vår skugga
värjer sig
mot atlanthavets soldater
vem vadar förgäves
när hitler säljer
tuggummi
till förskolebarn
glömmer jag min egen
belägenhet
i ullared & angered
finns tusen & åter tusen
glädjetårar
vintern väsnas
i mariupol
fanns en teater
när barnen föraskades
fick han något vasst i ögat
en rest
från en förhistorisk
törnekrona
dröjde sig kvar
i vår tid
krävs två
för att
dansa
rumba
vi föreställer oss
främmande män
som våldtar
ostraffat