Av: Redaktionen – Emma Gustafsson och Freja Arvidsson
Välkomna ska ni vara till nytt nummer! Ny era! Nytt tema. Vi har satt ihop ett nummer som snurrar runt, sliter sig loss, arbetar vidare, tar oss ut, och vi ser fram emot att presentera texterna och konsten för er, vecka efter vecka efter vecka.
Livet går i cirklar. Runt och runt och om igen. En virvelartad rörelse. Den gör dig yr. Förvirrad, försvagad, förargad, sargad. När du har lärt dig något av upprepningarna börjar du att längta, men för att ta dig loss och in till något annat krävs arbete. Vi sliter för att ta oss vidare. Ibland kroppsligt, ibland själsligt. Ofta båda delarna.
Att slita sönder sig själv eller någon annan. Att nötas ned. Att bli sargad för att sedan behöva orka igen. Att frivilligt eller ofrivilligt förändras av slitet. Verken i Magasinets nummer 2 berör samtliga temat SLIT.
Slit som i arbete, förändring och omarbetning.
Slit som i kropp, lera och blod.
Födelsen. Du kommer ur mig, slits ut ur mig, det är så det känns. Ett hav som brister och hur ska jag sedan kunna stoppa det.
När repet är nästan avskuret faller grisen ner. Jag slits mellan det jag vill och det de säger att jag ska göra. Jag är liten. Kroppen lossnar från taket, landar med ett tungt köttigt läte. Är jag vuxen eller är jag ett barn?
Åldrande händer drar isär den sega, hudfärgade klumpen. Omarbeta, omarbeta, omarbeta. Allt går runt runt runt men vi fortsätter att finnas till, det är räddningen, samtidigt det enda svåra.
Do you think the soft hands of the soft power lords of Silicon Valley have dirt beneath their nails? Brytas ned, slitas ut, ruttna. Hur det luktar när vi ruttnar.
En förhistorisk törnekrona. Skär ut, slit ut, mitt hjärta. Servera det på ett smakfullt vis.
Mitten som krälar över asfalten och river upp sin mage. Mitten av mig är min största hemlighet. Mitten. En dov, svart, stum, punkt.
Arbetarklassungar. Slitaget.
Men varifrån i så fall kommer skriket? Är det motorn? Är det jag? Och man backar när man trycker ner gasen.
Letar och springer på samma gång. Vad gör man av ungarna? Jag måste låta folk sno mina stenar. Fasaden slits sönder, att växa upp är inte svårt, det är att titta tillbaka sedan, på barndomen, som är det riktiga arbetet.
Ryggraden, skogen, jaget. Förslitningsskador.
Ett bråk. Jag sliter för min sak. Proceduren är prosaisk.
Sakna det vardagliga slitet.
Att hålla en man vid liv.