Av: Molly Falk
Det började när de skulle göra gröt. I linningen mellan limmet och pappret på havregrynspaketet sitter något fast. Något mörkt och avlångt, täckt av trådar. En puppa.
Ew, säger hon.
Vadå? säger han nyvaket.
De kollar på den. Puppan ligger still.
Vi kanske ska spara den.
Se om den kläcks?
Om vi lägger den i fönstret?
Ger den lite sallad eller något.
De pussas.
De lägger puppan på ett fat i fönstret. Sen fortsätter de.
Först får Puppan sina ögon. Den kan inte röra sig, men den kan spana. Den följer paret med blicken när de rör sig runt i köket. Tillsammans eller ensamma. Diskar, kramas, spiller, bråkar och pratar.
Den gillar mest när han är ensam. Puppan vill ligga på hans överläpp. Se världen från den. Krypa upp och somna i hans öra, höra hans drömmar och tankar. Viska sina tillbaks.
En morgon minns de Puppan.
Den är ju borta?
Va?
Ja, kolla.
Den kanske blåste bort, jag hade fönstret öppet igår…
Den kanske ändå inte klarade det.
Vad sorgligt…
Det är okej älskling, den kanske flög ut?
Puppan ser dem från taket. Det gjorde ont när hon föddes. Hon fick dra sig själv den sista biten. Torka av sig slemmet. Nu känner hon sig fri. Hon har fått spröda vingar och ögonfransar. Ögon som ser längre. Spröt som kan klättra längs väggen när hon inte vill bli upptäckt.
Från taklisten får hon se vad paret gör när de inte är i köket. Det gör ont i henne när hon ser dem omslutas i soffan eller sängen, men hon kan ändå inte släppa dem med blicken. Hon önskar att hon blev något giftigare än en nattfjäril.
Paret bråkar oftare. Puppan vet att hon älskar honom. Det är det enda hon vet. Hon tänker på hans kropp. På hur han skulle kunna älska henne. Hon skulle alltid vara här hemma, alltid vänta på honom, inte lämna eller bråka som hon den andra. Sova med honom. Krypa längs hans nyckelben och kyssa honom på näsan och han skulle le mot henne när han vaknade. Ta hand om deras puppor. Se de kläckas. Somna in tillsammans som riktigt gamla, hand i spröt.
En kväll hör hon ljudet av bråk. Hon kryper ut ur taklisten för att precis hinna se tjejen smälla igen dörren. Han står kvar i hallen med ansiktet i händerna. Puppan håller andan. Sen går han tillbaka och lägger sig i sängen. Puppan väntar tills han blundar. Hon håller fortfarande andan.
Han behöver någon och hon behöver honom.
Puppan flyger till lampan mitt i rummet. Han har slutna ögon men hon känner honom nu och hon vet att han är vaken. Hon ser hans tankar röra sig bakom ögonlocken. Hon flyger till sängkanten. Känner värmen från hans kropp in i madrassen. Sen rör hon honom för första gången. Först bara ett spröt, försiktigt stryker hon över huden på hans höftben. Hon tar en kort stund för sig själv att få känna honom och vara med honom. Sen börjar hon krypa. Upp från höften, till naveln, längs håret upp mot bröstet. Nu känner hon att han känner henne på sig. Hon blundar en sekund och njuter. Sen öppnar han ögonen och hon blinkar upp mot honom. Sveper med ögonfransarna över kinden lite extra.
De ser på varandra.
Hans hand svävar ner mot henne i slowmotion och hon sluter ögonen igen, nu kommer han äntligen röra henne, bära henne, le mot henne. Men slowmotion blir till en rask rörelse och ett SMACK.
Han mosar henne.
Ew, mumlar han.
Han går till badrummet och tvättar av händerna. Hon snurrar länge i avloppet. Med ett halvmosat öga ser Puppan honom en sista gång innan han höjer vattnet till max och spolar ner henne.