Av: Anna Ström
vi vaknar vanligtvis inte
och tänker på hundar
flockar tungor
tror oss inte vara djur
inte på det sättet
men vill vara värddjur
så ligger kropparna där
vridna
*
köttet
svällande kroppen
aldrig ensam
orden: slemhinnor
klumpar en hand på magen
en hand i strupen
det här är fantasi och väntan
värk är rädsla
frånvarande värk är rädsla
utspänd
liv moder den lilla rörelsen
sorgen
och dess tillhörande organ
det innersta skjuter fram
ni är i oss
strimmor av väntan
sveper magen den välver sig
i dunklet pulserar vätan
är det här verkligt
salvan är kletig, de
säger att den hjälper mot bristningarna, de
säger vänta bara
öppna
en substans den ska ut
*
snart öppen tio centimeter behövs
ni vet inte vad som varit
ni vet inte vad som krävs
snart har vi gjort det vi måste
en obefintlig krans
fast vi föreställer oss gloria
men
kropparna är tagna i beslag
ändå glitter runt
kranium av smärta och
snart stelnat blod
det fordras förankring
för att resa sig och öppning
vi ska resa oss men
barnen vet ännu inte vad som krävs
vi föder till bränder
och aska