Av: Sabina Ivenäs
Insläpp i turistgruppen poeter i Paris
det var en gång tre poeter i Paris
”Bonjour!”, sa norsken
”Bonjour!”, sa dansken
”HALLÅ DÄR!”,1 sa Bellman
och gick för att leta efter en dikt hon tappat bort
går till mina vänner på Netflix
men saknar ändå när de var på dvd
eller allra helst på VHS
jag vill så gärna vara hon i TV-serien
hon som får allt gjort
och har alla pengarna
har det perfekta hemmet
och de perfekta ungarna
jag konsumerar allt om och om igen
spolar tillbaka
som om det vore ett blandband
trycker på play
och känner all de triviala känslorna igen
som om de betydde något
och gör mig till mer människa än maskin
alla letar efter djup och mening
alla letar efter dikten
jag letar efter yta och nonsens
det allra bästa vore väl perfektion
Bellman, en norsk idéhistoriker och en finsk poet gick in på ett kafé i Paris
”Jag tar en espresso”, sa finnen
”Jag tar en bok av Satre och en spegel”, sa norsken
”Jag tar en existentiell kris med kaffe, tack”, sa Bellman
utanför fönstret pågår ett krig
det är så lätt att skriva så
jag trodde att det skulle komma hit
jag befann mig högst upp på höjden i den nya staden
och tänkte att om bomben kommer
slår den ner här först
Don’t say bomb on an airplane
jag letar efter skyddsrum
som utgångar på en tunnelbanestation
snabbt ska det gå
och vi går i en kör, vi går i ett kör
bestämda stämmor åt samma håll
vi går i samma kropp
med ett och samma medvetande
hastigt vänder jag mig om på det plana rullbandet
en flämtan; jag har glömt en dikt
Den, dikten, flydde sin väg
jag lånar bilden från Underjorden
men tänker på när du gjorde slut med mig
”Men jag saknar dig”, sa jag uppgivet
”Men jag saknar inte dig”, sa du och gick
jag insöp det sista av cigarrettdoften
och undrade varför jag ljög
äntligen visste jag hur det känns att bli dumpad
det finns så många tabun
men hemskaste är
dikten inom mig
den smyger som ett rovdjur runt mitt kvarter
hungrig bara på mig
det är mig den kommer att ta
det allra största tabut
är dikten i min kropp
en gång var det ett barn
som inte ville födas
en annan gång
en man som inte ville sluta
en annan gång du
bara för att du sa något
med några få ord
du skrattar med dina ögon
sa en annan kvinna om dig
men det enda jag kan tänka på
är hur du tar upp dina händer ur dina fickor
och går emot mig i köket
det var en gång tre poeter i Paris
”Det största tabun är att jag är kär i en annan”, sa dansken
”Det största tabun är chat gpt”, sa norsken
”Medelålders kvinnor onanerar inte”, sa Bellman
vi kan fly till Paris, säger jag
som upptakten på en kopierad roman
det skulle kunna kallas plagiat
att säga att jag älskar Paris
när vi har sex i Montmartre tänker jag
jag är inte den första kvinnan som ligger här
skulle jag kunna gå ut på gatan och sälja min kropp
i detta romantiska paradis
stå vid ett hörn
och längta efter andra korsningar
jag försöker att inte tänka på Moulin Rouge
filmen jag såg på gymnasiet
jag försöker tänka på långa franska romaner
och dikter om kadaver
men populärkulturen har mig i sitt grepp
och jag kliver rakt in i turistfällan
det är inte så jävla lätt att vara i Paris
man vet liksom inte vad man ska ta sig till eller göra
Det var en gång tre poeter i Paris
”Jag gick på McDonald’s”, sa den finska poeten (utlämnad)
”Jag gick på Starbucks”, sa den norska (uppgivet)
”Köpte en McFlurry”, sa den finska
“It tasted funny”, sa norsken
”Jag sprang över en uteliggare med min rullväska”, sa Bellman
alla småpengar ramlade ut på trottoaren
MADAME
hastigt vänder jag mig om, hukar mig jagat
hjälper till och plockar upp mynten allt vad jag kan
ber om ursäkt flera gånger
ber om förlåtelse tusen gånger
ber om förståelse tusen gånger en miljard
katten musen, tio tusen
jag är ingen god samhällsmedborgare
jag har inga småmynt på mig
när den unga mannen signalerar att han vill ha pengar till mat
Paris är så mycket annat än romantiskt
jag undrar stilla varför jag glömmer det hela tiden
med ett glas rött i handen
varje storstad gör så med mig
ändå fortsätter jag komma
som en jävla drog
det blanka papperet hånar mig
har du inga ord? kan du ingen franska?
Pardon my past, sa Bellman
jag går till ordbanken,2 sa Bellman
Öööööööööööööööööööööööööööö
var aldrig svårt för mig3
det var en gång tre poeter på en restaurang i Paris
”jag har beställt Suprême de poulet jaune, gratin de brocoli et mozzarella, jus perlé à l’huile de noix”, sa finländaren
”Jag har beställt Brandade aux 3 poissons et aux herbes, Mesclun”, sa dansken
”Öööööööööööööööööööö”, sa Bellman
”Jag har assimilerats in i språket”, sa Bellman
jag ska inte skriva om andra poeter
jag har redan gjort det en gång
och sedan möttes vi i frukostsalen på ett hotell
det var mer utlämnande
än äggen på min tallrik
behövs verkligen dikten?
är det inte bara överdrivet nonsens
alla älskar ju Paris!
även Bellman, sa Bellman
det var en gång tre poeter i Paris
”Bonjour!”, sa norsken
”Bonjour!”, sa dansken
”Hejdå, ha det så bra!”,4 sa Bellman
jag vandrar i dikter som andra har skrivit
på gatorna i Paris
jag kysser dig utanför Louvren och tänker på vykort
när turistbussen åker förbi blir jag avundsjuk
jag försöker gå på känsla
och går härifrån
jag fastnar i snurrdörren till konstmuseet
jag får en lätt panik som inte vill hålla sig lätt
någon bakom mig häller en hink vatten över mig
så underbar, denna medelålder
den gyllene tiden
jag har fortfarande glömt mina glasögon någonstans
och kisar efter gröna nödutgångar
varje gång jag lämnar en lgh känner jag mig hemlös
det är hemlösheten i min kropp som gör sig påmind
det påminner om en varm storstad som bytt namn
och därför inte riktigt finns kvar
det är dikten som letar efter en säng att sova i
bara för natten, det räcker
som vill landa på pappret
slå ner huvudet mot kudden i godan ro
men som alltid står tom inför mötet
Promptens säger så här kan du använda chat gpt du behöver inte ens göra något själv jag gör allt åt dig, jag lovar jag tar dina drömmar till skyarna jag tar dina påhittade ord till ordboken jag lånar andras ord före du hinner säga blixten jag är snabb som blixten när jag snor från andra jag är den snabbaste du någonsin sett i okreativt skrivande jag skiter i autokorrekt och informationskällor bara jag kommer fram i tid, bara jag levererar i tid bara jag får komma till dig, bara jag får komma på dig. Kommer någon på dig? Är du rädd för den hemliga ordporren på datorn från dom subjekten som aldrig sa något
”Vad är budskapet?”
det finns inget jävla budskap
inte i den här dikten
inte i den här tråden
på messenger
den här tråden är inte röd
här är vi alla utlämnade
till emojier
dom är så sanna
emojierna
Bellman left the group
1 Hallå där till Gunnar Ekelöf
2 Lån från Daniel Boyacioglu
3 Överenskommet: Athena Farrokhzad, Merima Dizdarevic och Burcu Sahin!
4 Hej då och ha det så bra, Kristina Lugn