Av: Aila Stefansdotter-Franck
Utsuddad teckning i hand
insomnad klump till arm
konstigt det är att
vara med igen
ansiktet tar de
en ny bild av sen
det kommer alltid
nya bilder
för man måste bygga ut
portfolion
för man är ett premiär-proffs
pånyttfödd
uppklädd för kameran
och man måste bli
fångad och renderad
genererad
ur en originalmapp som slängts
konstigt det är att vara med igen
man står och lyssnar efter klangen
lyssnar efter andra strängar
man känner sig som den där konstnären
som låter alla spela samtidigt
slumpmässiga toner
utan harmoni
du vet hur man bäst tar upp äggskalsbitar
man gör det
med äggskalet självt
man måste
ha sig själv med sig
det är konstigt
att vara med igen